Teaterns historia i Sverige – från hovteater till idag

Svensk scenkonst har en lång väg bakom sig, från medeltidens kyrkospel till dagens nationalscener och fria grupper. Här får du en sammanhängande överblick över de viktigaste vändpunkterna, och förstår hur teatern blev den folkliga konstform den är i dag.

Uppdaterad Lästid ~8 min

Rötterna: kyrkospel och gycklare

Teatern i Sverige har djupare rötter än de praktfulla 1700-talsscenerna. Under medeltiden levde scenkonsten på två håll samtidigt. I kyrkan framfördes liturgiska spel som gestaltade bibelberättelser för en publik som inte kunde läsa, och ute på vägarna drog gycklare och lekare runt som kringvandrande underhållare. De var spelmän, akrobater och berättare i en och samma person, och de rörde sig mellan marknader och gårdar för att hitta ny publik.

En egentlig, fast teater dröjde till 1600-talet. Bollhusteatern i Stockholm brukar räknas som landets första permanenta scen. Den togs i bruk 1667 och inreddes till en riktig teater 1699. Här, i en byggnad ursprungligen tänkt för bollspel, lades grunden för den institutionella scenkonst som skulle blomstra under nästa sekel.

Gustav III och hovteaterns guldålder

Ingen enskild person har präglat svensk teater som Gustav III, ofta kallad just teaterkungen. När han tillträdde 1772 spelades den förnäma teatern på franska. Kungen ville i stället ha en scenkonst på svenska och satte i gång nästan omgående. Redan 1773 grundade han Kungliga Operan, och den svenska operan brukar räknas som född med uppförandet av Thetis och Pelée på Stora Bollhuset den 18 januari samma år.

Femton år senare, 1788, kom turen till talteatern. Då grundades Kungliga Dramatiska Teatern, Dramaten, med uppdraget att spela dramatik på svenska. Den har haft kontinuerlig verksamhet ända sedan dess, även om den nuvarande marmorvita byggnaden vid Nybroplan i Stockholm kom långt senare och invigdes först 1908.

Från samma epok stammar en av landets verkliga klenoder. Drottningholms slottsteater uppfördes 1766 för drottning Lovisa Ulrika och är i dag en av världens bäst bevarade scener från 1700-talet. Här fungerar fortfarande originalmaskineriet med falluckor, rullande vågor och åskapparater, och teatern används än i dag för föreställningar i historisk anda.

Ett dramatiskt slut: Gustav III mördades vid en maskeradbal i det gustavianska operahuset den 16 mars 1792. Att teaterkungen sköts ner mitt i sitt eget operahus har blivit en av de mest berättade scenerna i svensk historia, och den har i sin tur inspirerat opera och scenkonst långt efteråt.

1800-talet och teatern för borgerskapet

Under 1800-talet bredde teatern ut sig långt utanför hovets väggar. Den växande borgarklassen ville ha underhållning, och i takt med att städerna växte och kommunikationerna förbättrades öppnade privatteatrar och gästspelsscener på allt fler orter. Teatern blev en plats att synas på och en del av stadslivet, inte längre enbart ett kungligt nöje.

Repertoaren breddades i samma rörelse. Vid sidan av det klassiska dramat fick lättare former som revy, operett och folklustspel ett stort publikt genombrott. Det gamla operahuset från Gustav III:s tid blev till sist för litet och brandfarligt, och kung Oscar II ville ha ett modernt hus. Det nuvarande operahuset, ofta kallat det oscarianska, togs i bruk den 19 september 1898. Det ritades i nybarock av arkitekten Axel Anderberg, som hämtade mycket inspiration från Parisoperan.

Stadsteatrar och folkrörelseteater

1900-talet är historien om hur teatern blev allas egendom. Tanken på kommunalt finansierade stadsteatrar slog igenom under seklets första decennier. Göteborgs Stadsteater räknas som landets äldsta och har sina rötter i en donation från 1918, medan Helsingborgs stadsteater från 1921 brukar lyftas fram som den första med en fast, anställd ensemble. I huvudstaden tog det längre tid, och Stockholms stadsteater bildades som bolag först 1956 efter årtionden av utredningar och debatt.

Parallellt växte en helt annan idé fram. Riksteatern grundades 1933 på initiativ av dåvarande ecklesiastikministern Arthur Engberg, med motiveringen att inte bara huvudstadens befolkning hade rätt till förstklassig teater. Den första lokala föreningen bildades i Bollnäs samma år, och rörelsen spred sig snabbt över landet. Under 1940- och 1950-talen spelades föreställningarna ofta i folkparkerna innan de flyttade in i modernare lokaler. Riksteatern är än i dag en folkrörelse med hundratals lokala teaterföreningar, och den tar professionell scenkonst dit de fasta stadsteatrarna inte når.

Vill du uppleva scenkonsten själv?

Utforska aktuella föreställningar på Sveriges scener och boka dina platser hos våra biljettpartner. Länken är en annonslänk.

Se föreställningar

De fria grupperna och scenkonsten i dag

Under 1960- och 1970-talen tog en ny generation teatermänniskor avstånd från de stora institutionerna och bildade fria teatergrupper. De ville göra teater på egna villkor, ofta med politisk udd och nära publiken, och de slog sig ner i nedlagda lokaler i stället för i marmorfoajéer. Nationalteatern, som startade i Lund och senare verkade i Göteborg, blev en av de mest kända och har betytt mycket för hur den fria scenkonsten ser ut i dag.

Sedan dess har landskapet vuxit och blivit mångsidigt. Vid sidan av nationalscenerna i Stockholm finns stora hus i Göteborg och Malmö, ett brett utbud av fria grupper och en scenkonst som hela tiden tar in nya former som dans, nycirkus och dokumentärteater. Operan och baletten lever vidare på GöteborgsOperan och i Stockholm, medan det talade dramat fortsätter att förnyas. Vill du dyka ner i hur de olika uttrycken skiljer sig åt kan du läsa vår genomgång av teaterns genrer, och är du sugen på ditt första besök hjälper vår guide till första teaterbesöket dig på vägen.

Tidslinje i korthet

ÅrtalHändelse
1667Bollhusteatern i Stockholm tas i bruk, landets första permanenta scen
1766Drottningholms slottsteater uppförs, i dag en av världens bäst bevarade 1700-talsscener
1773Gustav III grundar Kungliga Operan
1788Kungliga Dramatiska Teatern (Dramaten) grundas
1898Det nuvarande operahuset invigs
1908Dramatens marmorhus vid Nybroplan invigs
1918–1921De första stadsteatrarna växer fram i Göteborg och Helsingborg
1933Riksteatern grundas som folkrörelse
1960–70-talDe fria teatergrupperna bryter ny mark

Vanliga frågor

När grundades Dramaten?

Kungliga Dramatiska Teatern grundades 1788 av Gustav III, med rötter i den svenska dramatiska teater som han lät inrätta året innan. Teatern har spelat oavbrutet sedan dess. Det nuvarande marmorvita huset vid Nybroplan i Stockholm invigdes först 1908 och ritades av Fredrik Lilljekvist.

Vilken är Sveriges äldsta teater?

Den första permanenta scenen var Bollhusteatern i Stockholm, som togs i bruk 1667 och inreddes till en riktig teater 1699. Drottningholms slottsteater från 1766 är däremot den äldsta som bevarats i ursprungligt skick, med kulisser och scenmaskineri från 1700-talet fortfarande i bruk.

Varför kallas Gustav III teaterkungen?

Gustav III grundade både Kungliga Operan 1773 och Kungliga Dramatiska Teatern 1788, och drev fram en scenkonst på svenska i stället för franska. Han skrev själv pjäser och engagerade sig djupt i teatern. Att han mördades vid en maskeradbal i operahuset 1792 har befäst bilden av honom som en kung helt sammanvävd med scenen.

När kom stadsteatrarna i Sverige?

De kommunala stadsteatrarna växte fram under tidigt 1900-tal. Göteborgs Stadsteater räknas som landets äldsta och har rötter i en donation från 1918, medan Helsingborgs stadsteater från 1921 var först med en fast ensemble. Stockholms stadsteater bildades som bolag 1956 efter årtionden av planering.

Vad var folkrörelseteatern och de fria grupperna?

Riksteatern grundades 1933 för att föra professionell scenkonst ut till hela landet, inte bara storstäderna, och bygger än i dag på en folkrörelse av lokala teaterföreningar. Under 1960- och 1970-talen växte dessutom en våg av fria teatergrupper fram vid sidan om institutionerna, med Nationalteatern som ett känt exempel.